en liten bild på mig






och på den store ledaren


vem är vem?

en bild till

Citymail posten och facklig kamp (och om att hata att bli omsprungen)

Jag ska lägga korten på bordet direkt. Jag jobbar på posten, men är en dålig medarebetare. Dålig i betydelsen att jag inte är så snabb. Det jag ogillar mest av allt med min långsamhet är att jag blir omsprungen av en cityman (brevbärarna från citymail). Men något som stör mig tusenfallt på är inte min egen långsamhet utan jag stör mig också på att vi springer för olika avtal.

Låt oss, för att få klarhet, se tillbaks på de fakliga grundprinciperna. Den som säger lika lön för lika arbete och förlängningen säger lika avtal för lika arbete. Men någonstans i privatiseringshetsen gick det fel. Min vän arbetar på citymail, är 20 som jag, men får 10 kronor mindre i timmen. Vad fan är det!
(repititon)
Det fackliga löftet
"Vi lovar och försäkrar att aldrig någonsin och under inga omständigheter arbeta på sämre villkor eller lägre lön än det vi lovat varandra.

Vi lovar varandra detta i den djupa insikten att om vi alla håller detta löfte

så måste arbetsgivaren uppfylla våra krav!"

Ur Löftet - löntagarna och makten på arbetets marknad. Göransson och Holmgren 2000

Att springa fort är en okej typ av konkurens
Att underbjuda varandra i lön och arbetsvilkor är det inte.

Om etik, system och Lövdéns affär

Bakgrunden är att en föredetta bostadsminister köpt loss en lägenhet som han förvärvat genom politiska kontakter. Genom detta gör han, på grund av bostadsmarknadens situation, ett miljonklipp. Mer att läsa och om de olika turerna av kritik finns bland annat hos SVT.

Jag kommer in på ämnet efter att ha läst Ali Esbatis krönika i Flamman. Han kommenterar den allmännna medie bilden av affären där poppulära ord är hyckeleri och dubbelmoral. Han menar att:
"Infallsvinkeln är principiellt farlig. Man bör akta sig för förväntningar på att politiska företrädare ska vara föredömen i moraliskt avseende, vad det nu är, eller krav som reses på att människor agerar i enlighet med hur de skulle önska att det var ordnat i samhället. Det om något bäddar för en märklig syn på politisk kamp – och för all del rejält med hyckleri."

Artikeln är läsvärd och jag tänkte spinna vidare på det resonomanget. De försa frågan som kommer upp är om man måste "leva som man lär". För att besvara denna fråga behöver man enligt mig besvara en annan fråga nämligen om man inte kan vara en del av en struktur man samtidigt arbetar med att bekämpa och att förändra.
Kan jag tillexempel inte samtidigt vara en del av patriarkatet i betydelsen den struktur som upprätthåller den manliga maktdominansen. Genom mina kommentarer framför TV:n om vad som är manligt (i betydelsen possitivt) samtidigt som jag genom ordoch handling försöker vara feminist och kämpa för jämlikhet mellan könen.
Ett annat exempel är att vi föds in i en del av världen som kan sägas förtrycka en annan. Detta ger oss ingen arvsynd. Det innebär inte heller att varje handling vi utför måste leda till den rättvisa som man kanske eftersträvar. Men om vi anser att det finns en orättvisa så måste vissa av de handlingar vi utför leda till att en utjämnad rättvisa.
Detta är natruligtvis min personliga syn på moral men den kan kanske vid eftertanke låte rimlig för någon annan. Vissa krav kan ställas på människan att handla moraliskt men dessa krav kan inte inebära att vi handlar "rätt" i varje situation.
Nästa del för mig är att inse att på grund av de begränsade krav som kan ställas på en människa är det mest effektiva sättet att påverka är att skapa ett rättvist system. Följden blir att kampen för att förändra systement måste bli överordnad den individuella kampen.

Det är lätt för borgarna att kritisera vad som brukar kallas "affärer" eftersom deras utgångspunkt är att systemet skall bygga på att människan handlar moraliskt i varje situation. Med den värdsynen blir det naturligtvis mer intressat att klaga på att en människa inte handlar moraliskt i stället för att klaga på ett system som har dessa drivkrafter för omoraliskt handlande. De tycker ju i och för sig inte att det är omoraliskt om någon kapitalist hade gjort samma typ av affär. Det vill säga få något pågrund av sin härkommst och sedan uttnyttja "marknaden" för att göra mer pengar. Det omoraliska i deras ögon är naturlligtvs att det är en politiker som motarbetar systemet som samtidigt använder det för egen vinning.
Att göra som Mannen, Kappitalisen, de boende i" i-värden" eller Lövdén är naturligtvis fel och en del av skullden skall läggas på individen. Men den största skullden ligger i systemet och det är framförallt där vi ska förändra.

Midsommarnatt

Har ett tag kännt att det är tråkigt att många tankar försvinner utan att de fångas på papper. Och när man ändå vill skriva ner vad man tänker och känner kan man lika gärna hänga på blogg vågen och lägga upp det på internett. Och så tvingas man till att bli lite mer amitös förståss vilken kan vara på sin plats.

Ledig fredag efter min första vecka som sommarvikarie på posten. Att arbeta är hårt och tråkigt. Somliga kallar denna typ av arbete för löneslaveri. Jag väljer att inte kalla det så. För visst infinner sig en viss stoltet ändå. Jag har trots allt hjälpt till i samhället. Det är en känsla jag unnar alla.