"Jobb är inget man får, utan man skaffar sig"

Tove Livendal skriver ett ledar i ett ledarstick i svd den 11 juli om hur ungdomar skall förhålla sig till arbetsmarknaden. I stället för fackets välmenande råd tycker hon att de kunde säga några sanningar. En av dessa sanningar är att"vill man ha ett jobb, måste man som omeriterad vara beredd att visa vad man kan innan man kan löneförhandla." Hon menar att det är okej att jobbaa obetalt några dagar eftersom man måste visa vad man går för och "möta arbetsgivaren på halva vägen".

En annan "sanning" är att
"Att avstå tråkiga, lågbetalda jobb, betyder sämre chanser försörjning, roligare jobb personlig utveckling."

Dessa citat belyser den borgerliga synen på arete och då främst arbete som inte kräver så hög kvalifikationsgrad. Det första som slår mig är att denna syn på arbete med låga kvalifikationskrav grundar sig sommarjobb några veckor i sin ungdom på en resturang. Sedan skall man "gå vidare" för "personlig utveckling".

Synen att arbetstagaren och arbetsgivaren skall mötas på halva vägen är också intressant. Detta visar en naiv syn på arbetstagarens ställning gentemot arbetsgivaren.
Vem som har hört sig för, och hört alla historier, tror att en arbetsgivare och en arbetstagare allt som oftast möts på "halva vägen"? Relationen mellan arbetsgivare och arbetstagare är på inget sätt jämlik utan arbetsgivaren har ett naturligt övertag som denne ofta inte är sen att uttnyttja. Detta är inte så konstigt eftersom arbetsgivaren genom att försämra för arbetstagarna kan tjäna mycket pengar, vilket är målet med verksamheten.
Jag har personligen gratisarbetat några timmar på 7 eleven vilket kanske inte var så blodigt. Värre var det för min vän som "provjobbade" på 7-eleven i två veckor utan att få betalt. Desutom var han tvungen att öppna butiken, vilket tog en timme, innan han började få betalt. När han sedan krävde att få ut lön för dessa timmar började arbetsgvaren bortförklara sig. Min vän hörde sig för med facket och 7-elevens huvudorganisation om detta var ett rimligt förfarande och naturligtvis var det inte det! Efter en ny förhandlingsrunda skällde arbetsgivaren ut min vän och klargjrde att han inte skulle kräva mer än alla andra. Det enda plåster på såren han fick var att arbetsgivaren gick med på att det fans något som hette uppsägningstid och att han kunde få jobba den ut. Så går det till i ditt, mitt och Tove Livendals Sverige. Vissa av oss ser det andra inte och några tycker helt enkelt att det är bra.

Tove skulle kanske säga att min vän var en dålig föhandlare och att han får skylla sig själv. Jag hänvisar då -återigen- till att den förhandling som görs mellan dessa parter på inget sätt är jämn. Min vän hade en hyra att betala - arbetsgivaren kunde ta någon annan.

Högenrns syn på lönearbete med låg kvalifikationsgrad baseras på några veckors sommarobb på sandhamns café, där pappa känner ägaren. Detta präglar deras politik som inte ser arbetares problem.